Menu
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
   
   
   
 
   
   
     
   
 
  Min tid i Hälleforsnäs 1958 - det jag minns - Gull-Maj Margareta Westin
   
  Jag berättar ur mitt perspektiv, sen får du ta det du vill använda på det sätt som passar dig.
På den tiden hette jag Gull-Maj Margareta Westin.
   
  Hellertz har jag gift mig till.
   
  Jag kom från Jämtland där jag är född och uppväxt, först till Flen, till min pappas syster, hösten 1958 efter Realskolan sommaren 1959 som 17-åring. Sökte och fick arbete som hembiträde hos familjen Thornberg i Hälleforsnäs. Gunnar Thornberg var lärare på skolan i Hälleforsnäs.
   
  De hade två söner. Jag fick ”pigrummet” i huset. Det enda jag minns av det är att fru Thornberg frågade om jag kunde laga mat när jag kom första gången på besök. ”Ja”, sa jag och hoppades att de hade en kokbok i huset – vilket de hade. De märkte aldrig att jag aldrig lagat mat tidigare. Jag minns också att de hade en katt. Jag fick inte sätta mig till bords om katten låg på min stol – förrän katten hoppat ner.
   
  Jag fick inte ha ”pojkar på rummet”. Det hade jag dock en gång – och fick sparken. Min kusin följde med mig för att förhandla om att jag skulle få fortsätta arbeta, men det fick jag inte. Herr Thornberg frågade vid ett tillfälle om jag kunde tänka mig att rymma med honom – men han gjorde aldrig närmanden. Så här långt efteråt undrar jag om inte det fanns fler orsaken till sparken än bara ”pojken på rummet”!
   
  Efter sparken fick jag vara hos Elsie Persson hela sommaren 1959. Anledningen var att Elsie Persson som ägde och drev Heda Pensionat hade arbetat hos min pappa i hans bageri i Hammerdal, Jämtland.
På pensionatet hjälpte jag till med allt möjligt, från servering till att städa och över huvud taget ta hand om gästerna. Jag älskade detta sätt att arbeta. Jag älskade allra mest när det var bröllop eller andra stora fester. Det var extra festligt att hjälpa till med middagen och serveringen. Jag älskade också när Heda hade sommargäster som var där på semester lite längre tid.
   
  På Heda fanns TV, vilket var totalt nytt då, så många gäster kom bara för att sitta och titta på TV. Vissa kom för att ta en öl.
   
  För att få dricka öl måste man enligt reglerna ta in en smörgås. Men få åt smörgåsarna så dessa åkte ut och in igen till nästa öldrickande gäst. Vad jag minns hade vi inga problem med fylla, men herrarna blev ”godmodiga” och klappade den unga servitrisen gärna i stjärten. Den unga servitrisen tog det som ett tecken på uppskattning.
   
  Jag minns särskilt två herrar som kom i princip varje dag. Undrar om den ene kan ha hetat Roland? Jag har för mig att den ene av dessa, kan det ha varit Roland? – drunknade när han var ute med båten och vi sörjde.
När sommaren var slut och sommargästerna försvann behövdes jag inte längre så då flyttade jag tillbaka till min faster i Flen och fick arbete i Flen.
   
  Jag besökte Hällefors igen för första gången på alla år, sommaren 1998, d.v.s. nästan 40 år senare, på min ”Resa i min barndoms fotspår”.
   
  Letade efter lite möda fram fotoalbumet jag gjorde då och har skannat in sidorna där jag fotograferade Heda. Jag fick gå in och titta. Har dock glömt vad det användes till då.
   
 

Jag hittade också en gammal bild på Elsie Persson och skannade in albumsidan.
Det personer som finns på bilderna under var tydligen enligt texten arbetskamrater, men jag minns dem inte.
Elving Persson på bilden bredvid tror jag är Elsies bror som var på besök.
Det är allt jag minns…

Här är en bild på mig som 15-åring. Två år senare borde jag ha sett ungefär likadan ut.
 
   
 
 
 
Elsie Persson
 
 
 
Elving Persson
 
 
 
Heda Personell och vänner